Äventyr i början och slutet
Vi vaknade, åt frukost och lämnade in tvätt innan gav oss ut på dagens äventyr. Vi hade hört att Long Beach som ligger rakt över ön från vart vi bor skulle vara fin så dit ville vi ta oss. Det finns inte så mycket till vägar här så det var en stig som dessutom gör en ganska hög stigning i början. Men med tanke på hur fluffiga vi blivit de senaste tre månaderna kände vi att lite motion nog bara gör gott. Så vi snörade på oss gympadojjorna och påbörjade det hela, följde en vägbeskrivning på engelska av en fransman. Vi skulle alltså följa röda markeringar, flip-flops och en svart kabel i marken. Superlätt kan man tycka men icke, speciellt inte när en röd fläck finns på en sten där vägen delar sig och blir två.
Det började som förväntat brant och svetten rann ordentligt. Sedan var det platt en bra bit uppe på höjden. Det var dock när det började gå utför som det började på riktigt. En bit satt det ett rep högst upp man höll i sig i och sedan backade man ner över stock och sten. Det var som ett finalmoment i Robinson. Men det var spännande och roligt, samt ganska jobbigt. Så fort vi kom fram ställde vi bara ner allt och kastade oss i havet. När vi svalkat oss litegrann gick vi längre bort på stranden där det var finare och la oss för attsola. Det var verkligen en jättefin strand, hur lång som helst. Det som är synd är dels att det ligger lite skärp här och var. Dels också att det alltid ska byggas massa nytt på sådana här fina platser, det förstör idyllen lite när det första man ser när man kommer fram är ett gäng grävskopor. Vi solade och badade om vartannat i vilket fall tills vi blev hungriga och åt en delikat nudelkopp till lunch. Det var det enda som erbjöds i närheten. Vi la oss på några solstolar under ett parasoll men fick tränga ihop oss på en då det var myrinvasion på den andra. Elsa har också fört ett mindre krig mot sandloppor medan Erika av någon konstig anledning klarat sig helt.
På dagen när vi låg och solade kom en snubbe fram och frågade om vi ville åka båt tillbaka, vilket vi ville då äventyrsstigen räckte gott en gång. Så klockan 18.00 skulle vi vara borta vid hans båt. Svenska och ordentliga som vi är var vi där tio minuter innan, vilket givetvis inte behövdes då alla andra var minst en kvart sen. Men vi satt och tittade på solnedgången så det var inte så synd om oss. Sedan skulle vi ut i båten. Vi började vada ut dit men insåg att det var djupare än vi trott när det var försent. Vi hade kläder på oss men det var bara att gå. Vi höll våra tygpåsar och skor över huvudet. Sedan slängde vi allt i båten och krängde ombord oss själva. Efter att ha väntat ytterligare en stund på fler människor var vi runt tjugo stycken och båten puttrade iväg. Solen hade redan gått ner och det började bli mörkt. Det var ganska mysigt att glida fram i mörket med fullmånen som den enda ljuskällan. Vi blev släppta precis nedanför vårt boende vilket var praktiskt. Det var bara att återigen skulle vi vada in, denna gång i mörker. Som tur är var det betydligt grundare denna gång, knappt en meter. Erika hoppade i först och tog i mot bådas skor och tygpåsar. Sen skulle Elsa kliva i, halkar på trappsteget och ramlar i hela hon i vattnet. Vi var ju redan dyblöta så det gjorde ju inte så mycket men det gav om inte annat oss och alla på båten ett gott skratt.
Nu har vi sköljt upp våra saltvattniga kläder och har just varit ute på middag. Våran grej här är att köpa frukt till efterrätt, man får en låda med massa frukt för en dollar. Vi har också bokat bussbiljetter till Siem Reap på söndag. Lite produktivitet iallafall!
Fint är det.
Elsa & Erika
Låter kul med lite äventyr och rep-stigar; tänkte på Valkallen i snömodden! Ni har det onekligen härligt! Kram M M S