Hej!
Så har vi hamnat på vår sista destination i Malaysia, huvudstaden Kuala Lumpur. Eller KL som det för det mesta förkortas till. Stor skillnad mot alla små thailändska öar vi varit på eller bara Cameron Highlands där vi precis kom ifrån. Här är det varmt och kvavt, superstort, människor överallt och komplicerad kollektivtrafik. Men det är roligt med kontraster!
Vi klev upp och hängde på låset i frukostrestaurangen som öppnade sju, innan vi lämnade vårt Guesthouse och Cameron Highlands bakom oss. Vi hamnade på en väldigt fin buss, stora säten som gick att luta bak och den var inte ens halvfull så det var gott om plats. Så det började bra. Men detta var nog den värsta bussresan hittills. Vi hade en chaufför som skrek jättemycket. Vad han skrek på eller vem förstod man aldrig riktigt. Inte heller om han var glad eller arg. Han körde väldigt ryckigt också. Men vi rullade iväg längs de snirkliga bergsvägarna i kanske en timme tills det dyker upp ett nerfallet träd tvärs övervägen. Vår chaufför vänder då bussen, och backar nästintill ut över stupet för att komma runt. Vägarna där är bergsvägg på ena sidan och stup på andra.
Hur som helst kom vi runt och börja köra tillbaka samma väg som vi kom. Efter ungefär 20 minuter vänder vi på samma sätt igen (väldigt oklart) och kör återigen mot det nerfallna trädet. Där ställer vi oss i kön som uppstått framför trädet och börjar helt enkelt vänta. När det gått tre timmar sen start står vi alltså i kö mindre än tre mil från där vi började. Så småningom har någon vägassistans nått fram och lyft trädet litegrann så det är möjligt för en fil i taget att passera under. Vi fortsätter men titt som tätt ligger stora grenverk på vägen och täcker delar av vägbanan.
Väl ute på deras motsvarighet till E4 flyter det på och vi lägger oss och sover en stund. Det börjar dyka upp skyskrapor överallt och vi är framme i KL. Först stannade vi i "City center" som han ropade ut chauffören men ingen av oss passagerare hade någon aning om vart vi var eller vart det var bäst att kliva av. Samt att vi bara stod längs vägen så det hade knappt gått att få ut sin väska ur baggageutrymmet. Efter det är våran chaufför av någon anledning väldigt arg på oss alla. En kille försöket gå fram och fråga något när han skriker "Can't stop, sit down" och sen en lång radda på malay som förmodligen inte handlade om något positivt. Sedan åker vi söderut, långt söderut, och vi börjar få lite panik att vi är påväg till någon annan stad. Till slut svänger han av och vi hamnar på en bussterminal vilket var där vi ville kliva av. Han ställer sig upp och skriker så att vi är på bussterminalen och något mer som ingen hör. När vi visar att vi inte förstod allt blir han fly förbannad. Hotar med att köra tillbaka till Cameron Highlands och hinner till och med både stänga dörren och starta motorn innan vi alla slänger oss fram och ber att få kliva av.
Sedan står vi där på en bussterminal i KL och vet inte riktigt vart vi är eller vart vi ska ta vägen. Men det var ändå skönt att ha lämnat bussen och den otrevliga och läskiga busschauffören. Vi tog oss in och hittade en informationsdisk där vi fick hjälp med vart vi skulle. Lyckades köpa biljetter och hitta till rätt tåg och kliva av på rätt station. Bra jobb av oss! Sedan hittade vi till och med till vårt boende ganska snabbt, återigen tack vare den fantastiska appen maps.me.
Nu kommer det positiva med dagen! Vårt boende är helt fantastiskt! Det heter Twenty5 by Ohana. Gissa varför det heter twenty5? Det stämmer vi bor på 25:e våningen! Riktigt coolt. Det är rent och fräscht också och vi bor i en sovsal med bara tjejer. Det ingår frukost, man har tillgång till pool och gym och utsikten är fantastisk. Någon som vågar sig på att gissa vad detta kostar? 68kr per person och natt! Galet verkligen vad prisvärt det är. Vi bor några minuter från ett stort shoppingcenter och har massa restauranger utanför. Vi lyckades äta naanbröd för fjärde kvällen i rad men det var för att vi var så hungriga så vi till slut bara tog ett ställe. Där var naan det enda på menyn vi förstod vad det var. Vi gick sedan och köpte nästan 3 kilo vattenmelon för endast 6kr som vi ska mumsa på sedan!
Dålig och bra dag kan man sammanfatta det som!
Där bor vi. Näst, näst längst upp.

Utsikten.
Inne på köpcentret hittade vi en pianotrappa som spelade de toner man klev på. Där har vi roligt några minuter medan lokalbefolkning bara skakade på huvudet åt de dumma turisterna.
Elsa & Erika
Oh, vilken förfärlig bussresa den hade jag inte klarat, vågade knappt läsa, är sååå glad att ni kom fram helskinnade. Tuffa är ni, men vilken busschaffis
Ha nu en härlig vistelse i KL, Kraaaamar