Vi klev upp redan halv sju för att packa ihop det sista och beställa frukost direkt när de öppnade vid sju. Kvart i åtta rullade vi så iväg mot den stora turisthamnen på Lombok, Bangsal. Det var vi och ett amerikanskt par som delade på en bil, de var väldigt trevliga. Vi kom så fram, gick den sista biten till piren och allt rullade på jättebra. Tills vi förstod att det fanns två hamnar där, fem kilometer ifrån varandra. Givetvis hade vi blivit avsläppta på fel ställe. Som tur var hade vi väldigt gott om tid så vi fick tag på en taxi ganska snabbt som tog oss till rätt plats. Där var det mer än en och halv timme kvar tills vår båt gick så det var bara att sätta sig och vänta. Det kom fram en polis till oss i inget annat ärende än att han nog hade tråkigt, frågade hur länge vi skulle vara ute och resa och så. Han var förövrigt den andra på resan som frågade vart våra föräldrar var och om vi verkligen hade tillåtelse att resa runt på det här viset. Dock är indonesisk polis beväpnad lite annorlunda än svensk polis. Det är ganska svårt att slappna av när det sitter någon två meter framför en med en AK-47 i famnen. 

Förutom oss var det två till som skulle hoppa på båten där på Lombok, ett medelålders par från Frankrike av språket att döma. När vi klev på båten var det två lediga rader, varje rad är gjord för två personer. Perfekt tänkte vi, vi var ju fyra. Vad händer då? Jo, detta par sätter sig längst ut på varsin av de två lediga raderna och tar alltså upp all ledig plats. Vi får istället tränga ihop oss bredvid en annan person och sitta tre på en rad. På riktigt, hur tänker man när man gör så? Det var väl inget större problem, men tillräckligt för att man ska blir irriterad.

Sedan väntade ytterligare en transport, nu i minibuss från Padang Bai dit båten går och till Kuta där vi bor nu sista natten. Vi kom fram runt halv fyra och det första vi gjorde var att hänga ut i princip allt vi äger överallt i rummet. Efter fyra nätter i en bambubungalow med bara en fläkt är så gott som allt vi äger fuktigt. Så vi har hängt ut så mycket vi bara kan och kör hårt med luftkonditioneringen. 

Sedan har vi promenerat mycket. Vi har varit iväg till shoppingstråken i jakt på nyckelringar, kylskåpsmagneter och annat onödigt. Vi prov-promenerade också till flygplatsen så vi hittar dit. Vi bor så nära flygplatsen att vi faktiskt tänkte gå till avgångshallen imorgon. Sedan återvände vi mot turistområdet för lite middag samt försöka handla upp våra sista rupiahs inne på mini-marts. Just nu har vi ett spännande packningsprojekt på gång. Vi var snåla när vi bokade biljetter och har bara köpt incheckning för en väska, Elsas, som vi delar på kostnadsmässigt. Erikas ryggsäck är tillräckligt liten för att gå som handbagage. Så allt som är vätska och de tyngsta sakerna från Erika lägger vi i Elsas så att den ska klara mått- och viktgränserna. Vi hoppas det fungerar. Vi sparar någon hundralapp var på det iallafall.

Imorgon flyger vi alltså till Vietnam. Helt galet vad tiden går, men så är det. Vi har en extremt lång lay-over i Singapore, 18 timmar. Det var förvånansvärt få alternativ för flyg från Bali till Vietnam så det var faktiskt det minst dåliga alternativet till ett rimligt pris. Vi får se det som att det blir en upplevelse det med!

För alla oroliga: Vi flyger med TigerAir, flight TR 2283 som avgår från Bali Denpasar (DPS) kl. 10.45 den 25 mars och är framme i Singapore (SIN) 13.25. Därefter en lång väntan innan vi tar flight TR 2308 som avgår från Singapore (SIN) kl. 08.00 den 26 mars och landar i Hanoi (HAN) kl. 10.30. Alla tider i lokal tid. 

Vi hoppas på bra wifi på Singapores flygplats så hör vi av oss därifrån!

Elsa & Erika