Veckans godaste: När vi köpte roti igår, thailändsk pannkaka, fick vi en stund senare en tredje gratis av den snälle försäljaren. Vi är såklart bästisar nu. Men den tredje gratis var en som vi aldrig skulle ha valt själva, vi tar oftast banan och nutella. Den vi fick gratis var med citron och det var verkligen så gott. Fräscht och sött, vad mer önskar man. 

Veckans coolaste: Det vore nästintill brottsligt att inte ge Angkor ett omnämnande här. Det är verkligen ett måste att besöka om man på något sätt är i närheten. Dit räknas hela Sydostasien. Det är verkligen fantastiskt, lite så att luften går ur en. Vackra tempel i oändlighet. Höga torn, spektakulära formationer och stenristningar som gör en alldeles matt bara man tänker på hur mycket arbete som ligger bakom. Det är riktigt coolt att vi kan säga att vi varit där!

Veckans konstigaste: Varför alla asiater envisas att bada med alla sina kläder på. Det spelar ingen roll om det är skjorta och finbyxor eller linne och kjol. Kläderna ska vara på när de badar. För att ta det ett steg längre så ska de dessutom gärna ha på en en stor otymplig solhatt också så de har ytterligare ett plagg att blöta ner. Och så springer vi förbi i bikini...

Veckans roligaste: När vi åkte från Siem Reap till Ban Phe, vilket var en väldigt jobbig resa, hände faktiskt en riktigt rolig sak. Minibussen stannade flera gånger för att släppa av och plocka upp folk. Vid ett stopp blev det en himla omflyttning i bussen, han som satt fram till exempel fick hoppa längre bak. Sedan förstod vi, det var en munk som skulle på. Så den som satt fram fick flytta på sig för att ge framsätet till munken!

Veckans mest oväntade: Detta är väl ett sedan tidigare ganska känt faktum, men tiden går extremt fort när man har roligt. Vi åker hem om bara några dagar efter tre och en halv månad på språng. Mer än 100 dagar. Som bara flög förbi. Vi har hunnit med massor, det är inte det. Bara att innan resan var det så ofattbart länge, man kunde liksom inte ta in hur länge vi skulle vara borta. En mindre evighet tills vi skulle komma hem igen. And here we are. Tiden har verkligen bara runnit iväg. Ska vi vara (lite väl) klyschiga och djupa finns det ett fint citat som lyder "Don't cry because it's over, smile because it happened". Man får väl se det lite så.

 

Elsa & Erika